Bett med parerstänger

Bett med parerstänger ska passas ut så att sidodelarna ligger tätt intill hästens mungipor och ska därför ofta väljas lite kortare än till exempel ett bett med lösa ringar. Stängerna på båda sidor om bettringen på ett bett med parerstänger trycker på sidan av hästens mun vid ledande tygeltag. Detta gör att hästen blir lättare att svänga och att bettringen inte kan dras in i hästens mun. Ett bett med parerstänger rekommenderas ofta till hästar med känsliga mungipor, hästar som leker med bettet och därför ger ryttaren en ostadig kontakt eller hästar som har en tendens att falla ut åt sidorna i anridningen mot ett hinder.